Med närmare 300 dagar kvar till valet börjar Mona Sahlin diskutera förluststrategier i DN. Anledningen till detta är att SD mycket väl ser ut att kunna komma in i riksdagen vid valet nästa år och att risken är stor att de då får en vågmästarroll.
Det Sahlin säger är att om ingen av de de politiska blocken får majortiet vill (S) försöka bilda regering tillsammans med de borgerliga småpartierna. Men Sahlins politiska otydlighet riskerar att ytterligare försvaga vänsterblocket i relation till (SD) och högeralliansen.
Samtidigt som Sahlin ger sig in i en diskussion utifrån ett skräckscenario sitter Reinfeldt still i båten och betonar istället skillnaderna mellan blocken.
Min partikamrat Helena Duroj skriver på sin blogg:
”Om vi låter Sverigedemokraterna dominera en valrörelse som inte ens har börjat, och om Sahlin avslöjar sin rädsla genom att gräva politiska skyttegravar, då är risken stor att vi slutar med att irra som resterna av en arme i ett ödelagt landskap av ideologiskt jämngrå gyttja.”
Hur stor påverkan Sahlins utspel får i opinionen är osäkert, men det dåliga omdömet skapar självklart oro hos fler rödgröna än mig. Hur ska ett rödgrönt regeringsalternativ kunna sopa mattan med högeralliansen och håll (SD) utanför riksdagen om man redan nu börjar diskutera skräckscenarion och alternativa samarbetspartners?
Är det så Sahlin tror att hon ska kunna vinna tillbaks de besvikna väljare som gått till SD? Är det så hon ska få ökat förtroende för det rödgröna alternativet? Nej, det handlar bara om att styra in det Socialdemokratiska kryssningsfartyget på den mest otydliga mittenkursen i kartboken.
Sahlins utspel bekräftar det vi redan visste. Den som vill ha en rödgrön vänstermajoritet efter valet gör rätt i att rösta på Vänsterpartiet och inte chansa med en röst på det mittenflirtande sosseriet.
Inviten till MP besvarar Maria Wetterstrand på ett bra sätt:
