Mediautbudet i en liten Stockholmskommun som Sundbyberg är tyvärr en aning torftigt. Bortsett från ett fåtal artiklar i DN och SvD och enstaka radioinslag nu och då är det lokaltidningen Mitt i Sundbyberg som står för rapporteringen av det lokala nyhetsmaterialet.
Gratistidningen kommer ut varje tisdag, men distrubitionen är allt annat än tillförlitlig och flera personer jag talat med påstår att de aldrig eller mycket sällan får tidningen. Det lokala materialet i tidningen omfattar sällan mer än 2-3 riktiga artiklar och 10-12 notiser.
Inte nog med att det rapporteringen av vad som händer i Sundbyberg är bristfällig. Dessutom handlar ca 50% av artiklarna i ”Mitt i” om inbrott, överfall, rån och andra typer av brott (enligt egen uträkning av tidningar under okt/nov).
Den snedvridna nyhetsrapporteringen av Sundbyberg gör att det lätt framstår som att det enda som händer i Sumpan är att folk åker på stryk, blir rånade och våldtagna.
Antalet våldsbrott i Sundbyberg är förhållandevis stort i jämförelse med många andra kommuner. Det är inget att sticka under stolen med. Sundbyberg kommer fyra i länet och det finns mycket som kan göras för att förbättra situationen, men det är ändå inte på långa vägar så farligt som media gör gällande.
I filmen ”Myter om brott” berättar närpoliser från Sundbyberg att brotten i kommunen inte alls ökar utan att Sundbyberg är en bra plats att bo på. Dessutom påpekar poliserna att folks rädsla i stor utsträckning beror på nyhetsrapporteringen i media.
- Vi tror delvis att det beror på den bild man får av att titta på tv och läsa tidningar. Det gör att folk tror att det sker i större utsträckning än vad det gör vilket i sin tur påverkar tryggheten.
En annan polis i filmen ger sin bild av varför tidningarna gärna rapporterar om brott.
- Om jag läser tidningen så fastnar ju mina ögon för saker som upprör mig. Det är klart att det är det som väcker uppmärksamhet och det är också det som blir ett säljargument för media.
Om det nu är så att brottsligheten inte är så illa som många tror är vi då rädda och otrygga i onödan?
Ja, enligt polisen är oron ofta överdriven. Risken för oprovocerade överfall är extremt liten. De som drabbas av våldsbrott är ofta unga alkoholpåverkade män på krogen, men de allra flesta brotten begås där folk tror sig vara som tryggast – i hemmet.
Våldsbrotten måste bekämpas, men kan vi verkligen göra det på ett ändamålsenligt och trovärdigt sätt om vi tror på medias skrämselpropaganda? Om man ska presentera lösningar på problem måste man också ha förstått problemen.
Tyvärr sprider media vilseledande skrämselpropaganda med det kortsiktiga motivet att sälja annonsplats eller lösnummer.
Två artiklar i fokus om media, brottsligheten och polisen, 1 & 2.
