Tre forskare från Uppsala universitet skriver i dagens Svd en bra debattartikel med udden mot den borgerliga forskningspolitiken:
”Vetenskapens gömda guld ska grävas upp och säljas till högstbjudande. Anslag ska investeras – i forskning som tros leda till innovation.
Problemen med en sammanslagen forsknings- och innovationspolitik är legio. Politikerna vill ha forskning som kan användas av företag. Besluten om hur detta ska gå till fattas dock utan någon som helst användning av forskning om forskning.”
Precis på samma sätt som den pedagogiska forskning inte varit vägledande för de folkpartister som styr skolväsendet tycks forskningspolitiken styras av allt annat än forskningen om forskning och kunskap.
Den borgerliga regeringens politik består på många politikområden av korta kärnfulla påståenden som fullständigt saknar koppling till verkligheten. Forskningsminister, Lars Leijonborg, har vid flera tillfällen fällt korkade uttalanden som:
– Att länder satsar på forskning som deras industri har glädje av, det förekommer i alla länder och det är helt accepterat så att säga och jag skäms inte för det.
Är det inte tragiskt att vi har en forskningminister som pläderar för sin politik på samma sätt som ett barn argumenterar. Alla andra barnen får ju vara uppe sent?
När jakten på kommersiellt användbara innovationer blir ledstjärna för forskningen riskerar svensk forskning att bli förutsägbar, slätstruken och allt annat än revolutionerande.
Tags: forskning
