Det har varit en hel del diskussion om det här med att köpa julklappar. I ett flertal tidningar har jag sett enkäter där julshoppare fått besvara frågan om de köper fler eller färre julklappar än tidigare i år. Det lustiga med dessa enkäter är att de ofta har så olika utgångspunkt. I en del enkäter ställer man frågan utifrån den ekonomiska krisen och i andra enkäter utifrån klimathotet.
Det påstås att årets julklapp är en upplevelse – inte mig emot. Det är oftast bra både för ekonomin och för klimatet. Tyvärr lever vi i en tid då det anses modernt att ge bort onödiga privata tjänster, men omodernt att öka den offentliga tjänstekonsumtionen inom exempelvis vården och äldreomsorgen. Tänk hur mycket bättre vår välfärd skulle kunna vara om vi bara skar bort den allra mest onödiga lyxkonsumtionen i samhällets topp?
Vore inte en bra matupplevelse varje dag en fin julklapp att kunna ge till våra äldre? Vore inte en trygg och berikande skolupplevelse en bra julklapp att kunna ge våra skolbarn?
Allas vår favoritkommunist Åsa Linderborg skriver i dagens aftonbladet om en annan likasinnad, men inte lika kritiserad röding som alltid är lika aktuell i juletid.
”Jag är livrädd att i julklapp få en välgörenhetshandling i stället för ett paket. ”Jag visste inte vad jag skulle köpa och jag tänkte att du har ju redan allting, så jag satte in två hundra kronor till föreningen Hungriga Hemlösa utan Människovärde och Framtid.” Jag tar hellre emot en tändstickstavla med Bodens fästning, än en klapp som klappar klassamhället på axeln. Allra helst vill jag att regeringen presentar oss med en omfördelningspolitik som är motsatt den vi har i dag – en där de rika ger till de fattiga i stället för tvärtom.”
God jul och rött nytt år!
