DNs Kalle Holmberg skriver att han tycker att Ohly låter ”smått borgerlig” då han säger nej till skattehöjningar i dagsläget. Samtidigt påstår moderater att Ohly ljuger när han säger sig inte vilja ta till skattehöjningar.
Det ingen tycks förstå är att vilken ekonomisk politik som är den rätta påverkas av de ekonomiska förhållanden som råder.
Vänsterpartiet är för en stark skattefinansierad offentlig välfärd. För att det ska vara möjligt krävs det högre skatter än i dagsläget. Men det finns inget självändamål med höga skatter. Skatterna ska vara så låga som de kan vara utan att det förhindrar möjligheterna till en fungerande välfärds- och fördelningspolitik.
I dagsläget är det dessutom tyvärr så att vi är mitt uppe i en ekonomisk kris. I ett sådant läge vill Vänsterpartiet stimulera ekonomin, öka efterfrågan och de offentliga investeringarna för att få igång det ekonomiska maskineriet och sätta folk i arbete.
Att höja nivån i a-kassan är viktigt därför att de många varslen annars skulle kunna leda till att väldigt många skulle få väldigt mycket mindre resurser att röra sig med. Och det skulle i sin tur också minska efterfrågan. Självklart är det också viktigt ur ett socialt perspektiv.
Men vänsterns nej till skattehöjningar idag innebär knappast att det är en ny linje i skattepolitiken. Det har jag mycket svårt att tänka mig. Det finns inget bättre alternativ och ett parti som på allvar vill förbättra välfärden och skapa bättre skolor, äldreomsorg, sjukvård osv måste också kunna stå för att de vill öka den offentliga konsumtionen och höja skatterna.
Nej vänstern har inte bytt fott i skattefrågan. Snarare är det nog så att vi, tydligare än andra, insett att den ekonomiska krisen kräver en annan ekonomisk politik. Men tro för den skull inte att det är högerns recept som är lösningen. Vänsterpartiet är det parti som tydligast föreslår offentliga investeringar och satsningar på kommuner och landsting – och därmed också har den kraftfullaste politiken mot krisen.
